sersiour.

en handrygg rätt över höger kind.
ett knytnävslag i magen.
en spark i ansiktet.
händerna runt din hals,
så hårt att du kan höra pulsen sakta avta.
rösterna försvinner till slut bort, efter vad som känns som en evighet, och allt återgår till slut till ett tyst mörker.
smärtan rinner av dig som vatten på olja,
och när du reser dig upp, är skalet om möjligt ännu tommare än förut.

två bruna ögon, den enda färg i din verklighet.

.-.-.-

vad gör du när allt kommer ikapp dig?
när det ständiga mörkret du så flitigt sprungit ifrån,
gömt dig för, trevat, pushed to your limits,
när allt du flytt ifrån helt plötsligt finns precis bakom ögonlocken,
när blodet pumpar och blodet rusar,
när du kan svära på att du såg allt om och om igen.
när du vaknar svettig om nätterna och kräks.
vad gör du då?

när vardagen blir ett jobbigt måste
och du försvinner in i allt, så mycket hårade.
fokusera, gräv ner dig, låt det inte komma åt.

när jag tror att det har tagit mig för sista gången minns jag;
min verklighet är min egen och ingen ska få ta den ifrån mig.

jag har kontrollen.